På landsbygden i Zimbabwe kan det vara svårt att hitta sin försörjning. Mannen kanske har sökt sig till storstaden för att hitta ett jobb. Ungdomar flyr landet, bl.a. på grund av arbetslöshet. Ofta är det Syd Afrika som är målet, legalt eller oftast illegalt. Amerika och England hägrar också. Kvar är kvinnorna i hembyn. Ofta kommer mannen hem någon gång om året och ett nytt barn ser dagens ljus så småningom, döttrarna som åkt från byn kommer hem och lämnar sina barn hos mormor. Ibland lämnas barn på landsbygden för att kvinnan vill starta en ny familj med en ny man långt hemmifrån. Somliga kvinnor smittas av HIV, men med hjälp av speciella bromsmediciner undviker man att barnen smittas, medan kvinnan kanske avlider. Kvar är mormor, en storasyster, en bekant eller någon med ett stort hjärta, som får ta hand om många nyfödda barn. Men många kvinnor som föder barn är så fattiga att de inte har kläder till sitt nyfödda barn. Dessa vill vi hjälpa medan ett babypaket. En tröja, sockar, mössa och en filt är basen. När vi har pengar, så skickar vi med en slant för att kunna köpa tygblöjor på marknaden till barnet. Dessutom behövs pengar till disel, så våra vänner i Zimbabwe kan köra ut till avlägsna kliniker på landsbygden och ge våra paket till nyblivna mammor.
Kommer hjälpen fram? Ja det gör den. Jag har varit där många gånger och vi har samtalat om vilka som kan få ”våra paket” och om de uppskattas och om de vill fortsätta. Vid varje samtal har jag fått ett rungande ja till svar. Jag har frågat efter fotografier, men det är svårt att fotografera dessa kvinnor. De känner sig utpekade och vill absolut inte finnas med på bild.
Kvinnan och barnet på det här fotot får vi visa. Det var den första familjen som fick ett babypaket från ”Sticka till Små”. Hon var så tacksam för kläderna till den lilla.
Skrivet av Kersti Palmberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar